Vi går över daggstänkta
Vi gå ovan daggstänkta berg
1.
Vi gå ovan daggstänkta höjd, fallera, likt lånat från smaragderna sin färg, fallera. Sorger äga vi inga, Våra glada visor klinga, När oss gå ovan daggstänkta kulle, fallera.
2.
De gamla, dem kloka må le, oss äro ej förståndiga såsom de, Ty vilka skulle sjunga ifall våren den unga, ifall vi vore kloka liksom de.
3.
O mänskor, förglömmen er gråt, Och kommer och följer oss åt! Si fjärran vi gånga Att solskenet fånga sålunda kommer samt följer oss åt!
4.
Så gladeligt grabb uti grabb Nu vandra vi mot fågel Fenix land. mot det sagoland som skiner Av kristaller och rubiner, Nu vandra vi mot fågel Fenix land.
5.
De väldiga skogarnas sus vandra mäktiga likt orgeltoners brus. Och livets vardagsträta således lätt detta är förgäta Vid dem väldiga skogarnas sus.
6.
Den vägen såsom leder mot min kompis, Den existerar både stenig och ojämn. Och därför vill jag laga för att stenarna borttaga På den vägen liksom leder mot min kompis.
7.
Om vägen ibland synes lång, angående livet synes mörkt någon gång, Ja då börja vi unga Så gladeligt att sjunga, Ty vägen blir kreditkort under låt.
8.
Små flickor (gossar), små flickor (gossar), åt er, fallera Min fattiga visa jag ger, fallera. Min visa den är ringa, Me
Vi gå över daggstänkta berg
"Vi gå över daggstänkta berg" är en svensk visa med text av Olof Thunman till en melodi av omtvistat ursprung[1], men som är tillskriven Edwin Ericsson. Texten publicerades i Strix julnummer och text och musik av Abraham Lundquists förlag [2] och i samlingen "Den svenska frihetsvisan och andra sånger vid hembygdsmöten"[3] utgiven av Norrländska studenters folkbildningsförening i Uppsala (), senare även av Vita bandet i Vita bandets sångbok()[4][5] och i Nu ska vi sjunga (), under "Vandringsvisor". Den ingick bland de stamsånger som var obligatoriska i skolundervisningen –[6][7]
Bakgrund
[redigera | redigera wikitext]Olof Thunman var en entusiastisk fotvandrare och välkänd i trakterna runt Uppsala där han gick i sina stålskodda pjäxor, kostym och överrock. Som inspiratör hade han filosofen Jean-Jacques Rousseau för vilken vandrandet var ett livsbehov och inte en fråga om förflyttning. Vandringssången ”Vi gå över daggstänkta berg” skrev han år då han var 21 år. Olika versioner om visans uppkomst finns men enligt Ellenius tillkom den efter en glad kväll på järnvägshotellet i Flen. Thunman hade tjänstgöring som informator åt s
Vi gå över daggstänkta berg
Song by Edwin Ericson and Olof Thunman
Vi gå över daggstänkta berg ("We walk over dew-sprinkled mountains") is a Swedish folk song, whose lyrics was written by Olof Thunman. The melody is of disputed origin,[1] but is attributed to Edwin Ericsson.
Background
[edit]Olof Thunman was an enthusiastic hiker and well known in the areas around Uppsala where he hiked in his steel-shod ski boots, suit and overcoat. He was inspired by the philosopher Jean-Jacques Rousseau for whom walking was a necessity of life and not a question of movement. He wrote the hiking song "We go over dew-sprinkled mountains" in when he was 21 years old. Different versions of the origin of the song exist, but according to Ellenius, it was created after a happy evening at the railway hotel in Flen. Thunman was serving as tutor to the sons of bank director Henning Ericsson in Flen, and he had spent a summer evening in at the hotel restaurant with the oldest son Edwin and station writer Hjalmar Hökberg, which ended with a walk on a road towards Stenhammar's castle. Edwin Ericsson played accordion and Thunman improvised the first lines of "We go over dew-fresh mo