Figur på johannisskäret

Enslingen på Johannisskäret

Det som framför allt kännetecknar Emilie Flygare-Carléns romaner och noveller är friskheten och åskådligheten i berättelserna, parad med en på den tiden ovanligt naturlig ton i dialogen. Det är just dessa egenskaper som gör att hennes bästa verk fortfarande är så njutbara och så populära. Hon har den sanna episka bredden, förmågan att knyta en spännande intrig och en målande, realistisk stil som stundom förebådar Strindberg. Lägger man därtill ett skarpt öga för det karaktäristiska hos den bohusländska skärgårdens natur och människor förstår man varför hon fortfarande står så levande för många. "Rosen på Tistelön" har sagts vara vår första skärgårdsroman och den griper oss genom sin episka och dramatiska resning och sin starka, ofta skräckfyllda stämning. Det är en suggestiv havsromantik med mörka realistiska drag som frammanas inför läsaren. På flera sätt bildar den epok i den svenska folklivsskildringens historia.

"Enslingen på Johannisskäret" präglas i stort av samma egenskaper som den föregåeade romanen. Även här utspelas den våldsamma historien i det karga kustbandet, som färgar såväl människor som händelser. Även här imponeras man av hennes fö

Full resolution (TIFF) - On this page / vid denna sida - Sidor

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten ifrån faksimilbilden ovan. Ser ni något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida äger aldrig korrekturlästs.

sigten derifrån. ’Icke dit, icke dit, Elias,’
ropade Karolus, som kom nedspringande, ’icke
till Johannisskäret, gosse!’ dock innan
gossen hann åtlyda befallningen, nedsänkt båten således nära
bryggan att jag kunde fatta i ett bjelke samt
svänga mig upp.“

“O, sådan oförsigtighet!“

“Ingen syntes till vid skäret. Jag smög
mig upp samt stannade utanför en half-öppen
dörr, hvarifrån jag hörde en fin fiskar-sång.
Jag blickade, in i rummet, hvars väggar hade
en rolig kläder af varenda slags persedlar med
vidfästade pappersremsor. Framför fönstret satt
sångarn, ett liten hopkrupen figur, samt sydde
på en pullover, under detta han allt emellanåt tillsammans med
h

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FJÄRDE TIDSKIFTET

EN GAMMAL SJÖMAN PÅ LANDBACKEN

XXII.

Efter ankomsten till Göteborg hade Georg en god stund
vandrat genom Masthuggets labyrinter, då han slutligen
stannade utanför ett litet gulmålat hus, prytt med en
kasserad galjonsbild av krigsguden Mars.

»Här», sade Georg till bäraren, som åtföljde honom med
kappsäcken, »här måste det vara!»

Han trädde in i förstugan. Och så vitt man av den yttre
anblicken får döma till det inre, kunde Georg på tro och
heder hava svurit på, att gumman Stormbom var en fru av
det strängaste ordningssinne.

Oberäknat själva gatans märkvärdiga snygghet framför
huset, syntes sanden