Gustav ii adolf tavla

Slaget vid Lützen

Den här artikeln handlar om slaget vid Lützen För slaget på samma plats , se Slaget vid Lützen ().

Slaget vid Lützen den 6 november (enligt den julianska kalendern; 16 november enligt den gregorianska kalendern) var ett av de största fältslagen under det trettioåriga kriget. Striden stod nära byn Lützen, sydväst om Leipzig, i Sachsen mellan en svensk-protestantisk armé under befäl av kung Gustav II Adolf och en katolsk-kejserlig armé under befäl av fältmarskalkAlbrecht von Wallenstein.

Slaget slutade med en pyrrhusseger för svenskarna. Omkring 10&#; soldater stupade på slagfältet, inklusive den kejserlige generalen Gottfried zu Pappenheim och kung Gustav II Adolf. Kungens död innebar en försvagning av den svensk-protestantiska positionen i kriget till förmån för den kejserliga armén. Hertig Bernhard av Sachsen-Weimar, som hade övertagit ledningen under slaget, förblev befälhavare för de svensk-protestantiska trupperna.

Förlopp

[redigera | redigera wikitext]

Bakgrund

[redigera | redigera wikitext]

Den svenska hären kontrollerade sedan tidigare Bayern och brandskattade den 7 maj München på riksdaler, men slog till reträtt o

  • gustav ii adolf tavla

    • Gustav II Adolfs död på slagfältet vid Lützen den 6 november tillhör de svenska militärhistoriska klassikerna. Kungen ingrep i ett kritiskt skede i slaget och ledde ett motanfall med svenskt kavalleri. I stridsvimlet träffades han av muskötkulor och stacks brutalt ner. Han fråntogs alla kläder och lämnas som lik kvar på marken. Trots kungens död blev slaget en knapp svensk seger då de kejserliga trupperna valde att retirera i kvällsmörkret.

    I detta avsnitt av Militärhistoriepodden tar Martin Hårdstedt och Peter Bennesved med sig lyssnarna till fälten strax väster om Leipzig för en diskussion om ett av de mer berömda slagen i Europas historia. Det svenska riket hade under Gustav II Adolfs ledning gett sig in i den långvariga konflikten i det tyskromerska riket som egentligen pågått sedan Luther inledde reformationen i början på talet. År briserade konflikten mellan de protestantiska nordtyska furstarna och den katolska kejsarmakten i Wien i det som brukar kallas trettioåriga kriget.

    Sverige intervenerade på den protestantiska sidan i kriget och nådde omedelbart stora militära framgångar. Sommaren stod den svenska armén i trakterna av Nürnberg och hotade de kejserliga arvlände

    Gustaaf II Adolf van Zweden

    Gustaaf II Adolf (Stockholm, 9 månad – bij Lützen, 6 november), ook wel genoemd Gustaaf Adolf de Grote of de Leeuw van het Noorden, was koning van Zweden van tot aan zijn dood in Hij was de zoon en opvolger van Karel IX van Zweden ett van Christina van Sleeswijk-Holstein-Gottorp en dem vader van koningin Christina.

    Leven

    [bewerken | brontekst bewerken]

    Op jarige leeftijd hield Gustaaf Adolf zijn eerste troonrede en hij werd twee jaar later mondig ett volwassen verklaard. Al in benoemde hij de bekwame diplomaat Axel Oxenstierna als minister. Hij voerde hervormingen in zijn leger door, met als gevolg dat tijdens varm Twaalfjarig Bestand veel huursoldaten vanuit dem Nederlandse Republiek naar Zweden trokken. Hij stichtte in de tätort Göteborg angående de Denen en dem Hanzesteden een voet dwars te zetten. In dem beginjaren werden een aantal Hollanders als burgemeester benoemd. Gustaaf Adolf had een talenknobbel enstaka sprak vloeiend Duits enstaka naar verluidt ook Latijn.

    Gustaaf Adolf voerde een expansieve buitenlandse politiek ett won oorlogen tegen Denemarken, het Tsaardom Rusland ett Polen. Hij was een militair geni en bewonderaar van Maurits van Oranje, wi