Platon om skönheten
Konstbegreppet i klassisk filosofi
Konstbegreppet inom klassisk filosofi innebär hur frågan angående vad kultur är uppfattades i klassisk filosofi. detta närmaste oss kommer konst som term under antikensGrekland är techne (&#;&#;&#;&#;&#;), d.v.s. kunnande, teknik. Under antiken skilde man på praktiskt kunnande samt teoretiska kunskaper. Konst fanns sådant vilket man lärde sig genom praktisk utövning eller utövandes produkter, teoretisk kunskap däremot krävde inget utövande - hade man förstått ägde man vetandet. Konst fanns då liktydigt med dem fria konsterna och ägde egentligen lite gemensamt tillsammans med det oss idag kallar för bildkonst.
I detta antika Grekland utkristalliserade sig två huvudriktningar inom estetik: Dels den pythagoreiska, absoluta, som såg skönhet likt en fråga om proportionsförhållanden och måttsättning, en återspegling av ett given harmonisk världsordning, dels den sofistiska, relativistiska liksom betonade olikheterna i konstskapandet. Alla estetiska teorier genomsyrades av någon form från mer alternativt mindre mystiskt försök för att förklara världens natur.
Platon
[redigera | redigera wikitext]Hos Platon var all konst ett avbildning från den rena idévärlden. Den högsta konsten var den som e
Varför sägs det att Skönhet är odefinierbar?
Det sägs det Skönhet är obestämbar eftersom olika filosofer och konstforskare inte har kunnat dra slutsatsen i samma definition. Bland dessa är Plato, Socrates och Nietzsche. Alla har gett sitt perspektiv till samhället.
Till exempel i en av Platons största verk, den Hipias borgmästare ( a.C) försökte ge en definition av skönhet.
Men ur hans synvinkel indikerar filosofen inte bara att skönheten uppfattas genom sensoriska sinnen.
Det estetiska filosofiska samhället stöder att kvaliteten på något "vackert" är strikt kopplat till ämnet. För Platon gick skönheten bortom och omfattade sociala eller politiska egenskaper.
Platon försöker förklara en definition av skönhet i sitt arbete "Banquete". En av hans mest kända fraser indikerar att "det finns något värt att leva för, det är för att överväga skönhet".
För Wikipedia-webbplatsen är skönhet en "abstrakt begrepp kopplade till många aspekter av mänsklig existens".
Det finns emellertid fortfarande stora meningsskiljaktigheter. Exempel på detta är olika teorier som indikerar att det inte bara är kopplat till människan.
Skönhet enligtolika teorier
För den tyska filoso
Under fastetiden slås jag varje år av en paradox, när jag läser tidegärden. I måndagens vesper under andra veckan förekommer det två olika antifoner. Den ena används fram till Stilla veckan och den andra gäller just för Stilla veckan och de är båda avsedda att vara tolkningsnyckel till psalm 45 i Psaltaren. Det är den psalm som beskriver konungens bröllop, hans skönhet, hans dygder, hans uppdrag och som därpå övergår i en lovsång till bruden. Under fastetiden inramas psalmen av samma antifon som används under den övriga delen av året: ”Du är den skönaste bland människor, ljuvlighet är utgjuten över dina läppar.”
Det framgår tydligt att kyrkan läser denna psalm som en profetisk och poetisk utsaga om förhållandet mellan Kristus och kyrkan som ett äktenskap. Kyrkan bekänner att Kristus är den skönaste bland människor; den ljuvlighet som är utgjuten över hans läppar syftar på den inre skönhet som ligger i hans ord, på härligheten i detta budskap. Lovsången är ingen förenklad beskrivning av den yttre skönheten som visar sig i Kristi gestalt. I honom uppenbarar sig snarare den skönhet som hör ihop med sanningen, Guds egen skönhet, som inspirerar oss och som så att säga tillfogar os